Har hon hoppat från båten eller föll hon överbord? Är hennes kropp försvunnen eller är den redan funnen och bränd till aska? Var hon den rädda flickan som fick utstå slag och sparkar eller var hon den som förförde sina klasskamrater och utnyttjade sina lärare?

I ett Europa där allt fler barn föds med dubbla ursprung, där olika kulturella och religiösa historier möts i en person, ligger identiteten inte i att i första hand vara svensk eller turk, men inte heller svensk-turk, spansk-dansk eller tysk-syrier.

Den starkaste identiteten ligger snarare just i det faktum att man har dubbelt ursprung och att den starkaste gemensamma nämnaren består av, inte tillhörigheten till en eller två specifika nationer, utan själva blandningen och kanske också den brist på tillhörighet som detta skapar.

För den som har dubbla ursprung finns ingen självklar identifikation. Människans frihet att formulera sin identitet är ett tvång som inte går att undkomma.

I pjäsen om Persefone – flickan som försvann och tvingades leva dubbla liv – byter hon ständigt skepnad till den alla andra just då behöver för sin egen skull.

Premiär: Onsdag 6/4 2005
Manus och regi: Christina Ouzounidis. Med Christer Strandberg och Nina Hoppe.
Ljus+scenografi: Malin Gülich. Ljus+ljudtekniker: Johan Bergman.
--> Läs recensioner