Minnet av det förlorade äter mig inte inifrån

Minnet av det förlorade äter mig inte inifrån, är en sorts fortsättning till arbetet med Christina Ouzounidis pjäs Verbet tala som spelades på Teatr Weimar under förra året, där hon genom fixering vid ord och upprepningar prövade vad som finns bakom vissa påståenden. Den här gången använder hon sig av sådana konkreta negationer som titeln anger. Genom att undersöka upprepningarna och spelbarheten i dem är det samtidigt ett sätt att försöka komma inpå människans behov av att hävda ståndpunkter och vad som föder det behovet. Pjäsen är på så sätt ett försök att komma åt den sorgliga mänskliga tendensen att förneka svagheter, upprätthålla självbilder och på så sätt avlägsna sig från det hon på djupet längtar efter.

I iscensättningen av Kassandra försökte hon frilägga den handling orden rymmer genom att skala av så mycket fysisk handling som möjligt. Vad som paradoxalt nog hände när hon skalade bort de teatrala uttrycken var att föreställningen i sin enkelhet uppnådde en ny sorts teatralitet. Hon kommer att fortsätta med den avskalade formen eftersom den blottar och därför gynnar texten. Men mycket mer än i Kassandra går inte skala bort. Därför har hon inlett ett samarbete med en koreograf. Medan hon skalat av all fysisk handling, så kommer han att lägga till fysisk aktivitet, men utan den betydelsebärande mening som de fysiska handlingarna på teatern har. Tanken är att stilisera föreställningen ytterligare, men med hjälp av en annan konstform. Hon vill hitta ett sätt att förstärka den strama formens teatralitet, men låta en annan konstform ta vid där föreställningens formspråk annars skulle ha slutat, utan att den ena formen underordnar sig och gestaltar den andra.

Minnet

Manuskript och inscenering: Christina Ouzounidis
Koreografi: Martin Forsberg
Skådespelare Pia Örjansdotter och Malena Engström
Ljus: Johan Bergman

Premiär 27/10