Kassandra

Kassandra är den sista och avslutande delen av Teatr Weimars undersökande av kvinnans villkor med utgångspunkt i de grekiska myterna. Tidigare har teatern satt upp Persefone och Elektra.

Kassandra är berättelsen om kvinnan som kräver rätten till sitt eget liv men som faller offer för patriarkala strukturer. Det är en våldsam historia om en man som tar sig rätten att äga, hans hustrus förmåga att göra sig blind och om utsattheten som tvingar en kvinna att se in i sin egen framtid. Kassandras liv slutar med att hon blir bortrövad från Troja, tagen som segerfångst av Agamemnon och slutligen utnyttjad och dödad i sitt nya hemland.

Christina Ouzounidis fortsätter i denna uppsättning det undersökande av texten som vi sett i hennes tidigare föreställningar, men snarare än att ordens innebörd ska avslöjas (som varit en av hennes tidigare avsikter) så är det teatertextens musikalitet hon kretsar kring och försöker förstå denna gång, ett arbete som skett tillsammans med tonsättaren Axel Englund. Föreställningen kan beskrivas som en komposition för tre röster och cello, där ord och ton rör sig i varandras gränsområden – texten görs medveten om sina klangliga aspekter, samtidigt som musiken förses med semantiska laddningar.

Men Kassandra är också ett försök att återgå till antikens teater. Liksom i sina tidigare uppsättningar har Christina Ouzounidis försökt klä av både scen och skådespelare teaterns åtbörder för att nå fram till den ’rena’ berättelsen. Paradoxalt nog har föreställningen därigenom blivit mer teatral – samtidigt som formen är antik får den drag av Brechts teatersyn som menar att teaterns maskineri ska vara transparent och möjligt att genomlysa.

Den här uppsättningen är tredje delen av vårt undersökande av kvinnans villkor med utgångspunkt i de grekiska myterna. Vår avsikt med denna trilogi har varit att närma oss de tidlösa mänskliga beteenden och konflikter som kan relateras till det våld vi känner idag. Pjäserna i serien har inte, som mycket annan dramatik, gjort anspråk på att på ett dokumentärt sätt behandla en modern problematik, utan snarare tvärtom, de har gjort anspråk på att bevara den klassiska dramatikens uppgift; att undersöka mänskliga relationer.

Produktionsfakta

Text och regi:
Christina Ouzounidis
Tonsättare: Axel Englund
Medverkande: Eva Wendt, Elena Aleksandrova och Fredrik Gunnarson
Musiker: Ulrika Mårtensson
Ljus: Johan Bergman

Premiär fre 10/3 2006