Elektra

Elektra är andra delen i en serie på Teatr Weimar med de grekiska tragedierna som utgångspunkt. Den första var Christina Ouzounidis kritikerhyllade pjäs Persefone som sattes upp i våras. Vår ambition har varit att utforska den långa tradition inom dramatiken, med föregångare som Jean Racine, Jean-Paul Sartre, Sarah Kane, Lars Norén och Jon Fosse (för att nämna några), som gett oss moderna omtolkningar av de gamla myterna för att belysa betingelser i nuet. Båda dessa pjäser har också haft som mål att lyfta fram och belysa unga kvinnors villkor och har därför tagit sina namn efter klassiska kvinnliga arketyper inom världslitteraturen.

De antika myterna innehåller ofta starka kvinnoporträtt och i den här föreställningen har dramatikern Jörgen Dahlqvist och regissören Fredrik Haller utgått från den berättelse där Elektra (med hjälp av sin bror) tar hämnd på sin mor och hennes älskare efter att fadern mördats. I denna modernisering har de valt att fokusera på moderns och dotterns relation i samband med faderns död och moderns försök att skapa en ny familj med en annan man.

I föreställningen får vi följa en ung kvinnas vandring ner mot mörkrets innersta. När ett barn inte känner sig älskat får det konsekvenser, inte alltid genom att hon slåss och skriker utan också genom att hon på olika sätt försöker kontrollera sin egen kropp och på det sättet försöker straffa sin omgivning. Men samtidigt som barnets kamp skildras belyses också modersrollen och moderns sätt att, i detta fall, hantera dotterns sorg och undersöka vilket ansvar en förälder har gentemot sina barn. När barnet kräver uppmärksamhet och kärlek kanske det inte går att ge henne just det utan att begå våld på sig själv. Detta leder till en konfrontation mellan föräldern och barnet där ingen står som vinnare.


 

Produktionsfakta

Medverkande: Pär Malmström, Linda Ritzén, Monica Wilderoth
Text: Jörgen Dahlqvist
Regi/rum:
Fredrik Haller
Ljus:
Johan Bergman

Premiär lör 10/9 2005