|
Elektra
Elektra
är andra delen i en serie på Teatr Weimar med de grekiska tragedierna
som utgångspunkt. Den första var Christina Ouzounidis kritikerhyllade
pjäs Persefone som sattes upp i våras. Vår ambition har
varit att utforska den långa tradition inom dramatiken, med föregångare
som Jean Racine, Jean-Paul Sartre, Sarah Kane, Lars Norén och Jon
Fosse (för att nämna några), som gett oss moderna omtolkningar
av de gamla myterna för att belysa betingelser i nuet. Båda
dessa pjäser har också haft som mål att lyfta fram och
belysa unga kvinnors villkor och har därför tagit sina namn
efter klassiska kvinnliga arketyper inom världslitteraturen.
De antika
myterna innehåller ofta starka kvinnoporträtt och i den här
föreställningen har dramatikern Jörgen Dahlqvist och regissören
Fredrik Haller utgått från den berättelse där Elektra
(med hjälp av sin bror) tar hämnd på sin mor och hennes
älskare efter att fadern mördats. I denna modernisering har
de valt att fokusera på moderns och dotterns relation i samband
med faderns död och moderns försök att skapa en ny familj
med en annan man.
I föreställningen får vi följa en ung kvinnas vandring
ner mot mörkrets innersta. När ett barn inte känner sig
älskat får det konsekvenser, inte alltid genom att hon slåss
och skriker utan också genom att hon på olika sätt försöker
kontrollera sin egen kropp och på det sättet försöker
straffa sin omgivning. Men samtidigt som barnets kamp skildras belyses
också modersrollen och moderns sätt att, i detta fall, hantera
dotterns sorg och undersöka vilket ansvar en förälder har
gentemot sina barn. När barnet kräver uppmärksamhet och
kärlek kanske det inte går att ge henne just det utan att begå
våld på sig själv. Detta leder till en konfrontation
mellan föräldern och barnet där ingen står som vinnare.
|
|
Produktionsfakta
Medverkande:
Pär Malmström, Linda Ritzén, Monica Wilderoth
Text: Jörgen Dahlqvist
Regi/rum: Fredrik Haller
Ljus: Johan Bergman
Premiär lör 10/9 2005
|